Hur många
ränder har en zebra?
Två – svarta och
vita…- säger vår förare/guide och flinar.
Nästa fråga: Är en zebra
svart-vit eller vit-svart?
Svart-vit,
hävdar vår guide: de börjar och slutar svarta; nosen svart, svanstippen svart.
Länge ansåg man att zebror är vita med svarta ränder men genom
embryologisk forskning menar man nu att det förhåller sig precis tvärtom.
Alla zebror har en mörk
grundfärg, som beroende på art är svart, brun eller sandfärgad. Över denna
mörka grundfärg löper sedan vita eller ljust grå ränder, som på buken kan löpa
samman till sammanhängande fält.
Även svansen och manen är färgade, och det
finns en fin hårtuss längst ner på svansen.
Zebran är ett randigt djur, det vet vi alla. Det finns dock många
olika teorier om varför den är randig. Den äldsta teorin, som fortfarande lever
kvar, är att ränderna är ett kamouflage som gör att zebran kan smälta in i och
inte synas i högt gräs. (Huvudfienden lejonet ser inte färger, så det spelar
ingen roll att gräs är gult eller grönt.)
Den
här teorin motsägs av att zebror, likt de flesta bytesdjur som främst lever i
öppen terräng eller hjordar, inte undviker faror genom att gömma sig utan genom
att fly. Zebror drar sig inte in i högt gräs när de anar fara. Om faran är för
långt bort för att vara omedelbar förlitar sig zebran på sin goda syn och intar
i stället ett läge där den har god överblick och kan hålla koll på faran. Den
försöker inte gömma sig i gräset, utan går snarare ut ur högt gräs för att
bättre kunna se vad som händer. Det händer att zebror, liksom gnuer, går
förskräckande nära exempelvis en grupp lejon för att hålla god koll på dem. De
grässlag som växer sig så höga att de skulle kunna skyla en zebra trivs
dessutom i fuktiga områden, medan zebran föredrar torr mark under hovarna.
Det
finns också andra teorier:
Ränderna,
eller snarare temperaturskillnader i de svarta respektive vita fälten, sägs
bidra till luftströmning som kyler zebran.
Ränderna
sägs förvirra tsetseflugorna, så att de inte sätter sig och biter.
Ränderna
sägs också göra det svårt för rovdjuren att urskilja enstaka individer i en
zebrahjord, i synnerhet när denna är i rörelse, så att exempelvis ett lejon
inte kan fokusera jakten tillräckligt effektivt på ett enda djur. Detta motsägs
dock av att lejon faktiskt är goda zebrajägare.
En
modernare teori är att rändernas funktion är social: zebror gillar ränder och
dras till ränder.
Varje
zebra har ett unik randigt mönster precis som människor har unika fingeravtryck. Ju yngre zebra, desto brunare.
Mitt favvodjur på savannen är allt Lejonet, men Zebran kommer inte långt efter. - Det är något viss med detta randiga djur som ofta står och tittar på oss med nyfikna pigga ögon.
Zebran
tillhör hästdjuren och förekommer naturligt bara i Afrika. De håller ihop i familjegrupper bestående av en hane, upp
till fem eller sex honor samt föl. En rangordning inom gruppen ger ston med
högre rang förtur till vatten och den bästa födan.
Hjordar
består av flera familjegrupper som rör sig tillsammans, med bibehållen
familjegruppering. I hjordarna ser hanen till att andra hanar håller sig borta
från familjens honor, samtidigt som honorna är intoleranta mot utomstående
honor. Även ungkarlsgrupper med enbart hanar förekommer. Ungkarlsgrupperna
består ofta av yngre hanar – de lyckas sällan bilda egna familjer förrän
tidigast vid fem års ålder.
Här, i ekosystemet Serengeti - Masai Mara, på gränsen
mellan Tanzania och Kenya uppgår zebrabeståndet till ett par hundra tusen
individer, som liksom gnuerna (och ofta tillsammans med dessa) vandrar över
stora områden för att få tillgång till bete och vatten. Dessa vandringar, som
är säsongsbundna och upprepas på i stort sett samma sätt år efter år, kallas
ofta för "migrationen".
Det händer att tusentals zebror uppträder tillsammans i hjordar under dessa
vandringar.
Zebror är extremt sociala djur. De kan till exempel bara sova om
de är i närheten av andra zebror. För att överleva så är detta praktiskt
eftersom zebror därmed kan varna varandra mot rovdjur. Zebran föredrar också
att beta tillsammans så de brukar de göra med varandra
Zebror
kommunicerar med varandra på olika sätt som innebär olika rörelser, gnäggar,
vifta med svansen och röra sina öron
Zebror har bra syn vilket hjälper dem att upptäcka rovdjur på
långt avstånd. Experter tror också att zebror har färgsyn men det är inte
bevisat. Dessutom vet vi att de har mörkerseende om än inte lika väl utvecklad
som deras fienders
Zebran kan rotera sina öron i nästan alla riktningar vilket
naturligtvis praktiskt eftersom att de enkelt kan höra rovdjur närmar sig.
Varje zebra kan också uttrycka sitt humör till andra zebror med hjälp av
öronen. Bakåtvända öron betyder till exempel ilska samtidigt som upprättstående
öron betyder fred och vänlighet. – Känns igen av alla som umgåtts med hästar.
Zebror
kan springa i upp till 65 km/h. Kombinationen av deras snabba löpningar i
samband med sicksack rörelser och en bra uthållighet gör att de kan fly från
nästan alla rovdjur
Zebran
är beroende av att dricka vatten regelbundet. Mitt på dagen ses ofta
zebrahjordar och familjegrupper söka sig till floder eller vattenhål. Djuren är
ofta på helspänn när de närmar sig vattnet och medan de dricker, och inte
sällan skräms de till flykt av en eller annan anledning och måste göra flera
försök innan de till slut törs dricka. Efter att ha druckit klart söker de sig
snabbt bort från vattnet, där överblicken över terrängen oftast är sämre än
runtomkring, vilket gör dem känsligare för rovdjursangrepp. Dessutom kan en annan
fara lura i vattnet – krokodiler…
Människan
är zebrans farligaste fiende. Näst efter människan kommer lejonet.
Jordbruk,
boskapshållning och befolkningstillväxt tär på zebrornas vistelseområden, och i
många områden med boskapsrancher och storskaliga jordbruk har zebran försvunnit
helt. - Tråkigt att höra.
//Mia Ekegren