Morgonsafarin började fantastiskt: ett gepardhuvud stack
upp bakom en liten hög på savannen. Vi stannade. Plötsligt fick geparden vittring
på en präriehund, började smyga sig närmare - innan den satte av i full fart.
Men präriehunden var beredd - den före och geparden efter. Jag visste inte vem
jag hejade på... Geparden tvingades ge upp, varpå präriehunden nästan
nonchalant saktade ner och fortsatte lunka sin tänkta väg, såg ut som om den
sade "haha, du kan inte ta mig".
// Mia Ekegren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar