Tvätta och klappa händerna

Måndagen tillbringade vi med att åka runt och besöka olika projekt/samarbetspartners. Mitt fokus låg i ”hur kan vi hitta ingång utifrån perspektivet lokal SV-avdelning?”.

Först stannade vi till vid ett kanadensiskt projekt, Creadis (Community Research In Enviroment and Development Initiatives), vid deras kontor i staden Bungoma, där vi träffade Gladys Nabiswa och hennes stab. Creadis jobbar bl.a. med hälsofrågor (såsom hygien och HIV/AIDS) och med lantbruksfrågor (just nu med att öka produktionen av sötpotatis). – Här kände framför allt LRF:aren Stefan B att det finns en del samverkansmöjligheter, men det viktigaste just nu är kanske att de stöttar upp vårt arbete med KCCBO i Kamusinde.

Färden gick vidare till en by nära gränsen till Uganda, till Mr Mayabilos skola. Dit har vi bl.a. skänkt böcker till skolbiblioteket under alla år.

Alla eleverna satt på samlade på träbänkar i skuggan under några träd. Vi fick sitta på rad på stolar bakom bord. Efter att vi tvättat händerna fick vi läsk och kex – att förtära framför barnen. – Kändes inte bra.

Eleverna dansade och sjöng klassvis för oss – bl.a. sjöng de ”En elefant balanserade” och ”Huvud – axlar – knä och tå” – på swahili.

Var och en av oss uppmanades att hålla ett litet tal, jag och Anna kom på att vi skulle Klappa händerna istället. Alla var jättesnabba på att förstå hur det gick till. Kul! (Anna fick som SVs regionordförande, Chairlady, ändå hålla ett litet tal.)

Hem till Mr Mayabilo – eller rättare sagt till hans fru, för hon är ordförande i ett kvinnokooperativ, som SV hjälpt igång genom studiecirklar en gång i tiden. Nu odlar de bl.a. jordnötter – vi var ute på fälten och kikade. – Här skulle man kunna tänka sig ingången ”kvinnligt entreprenörskap”.

Det var också här vi fick våra kenyanska namn (Inga-Britt och Stefan L hade sina namn sedan tidigare):

Nekesa– skörd  (mitt namn)

Nafula –  regn

Simiyo – torka

Sikuku –  tupp (och jul)

Nalyaka  – avklarad sådd

Apropå kvinnligt entreprenörskap: Vi åkte nu vidare till en kvinnogrupp, som en gång för länge sedan fått en symanskin genom SVs försorg. Inga-Britt och andra västsvenskar har sedan träffat dem (och de har gått studiecirklar) för att lära företagande. De började med att sy sina egna kläder, därefter påbörjade de försäljning av kläder och broderier. Idag går verksamheten med ekonomiskt överskott, de produktutvecklar hela tiden – senaste produkten var väskor inklädda med pärlor (vi fick var sin). De har även köpt någon slags maskin som de kan använda för att liksom rista fram tavlor. – Jättefina! (De säljs för 5000 kenyanska shilling och efterfrågan verkade vara stor.) De har även bl.a. en tomatodling.

När vi skulle besöka dessa kvinnor i Webuye, så regnade det kopiösa mängder, så vi kunde inte träffas där det var planerat, utan vi fick ta oss hem till en kvinna som bodde närmare ”landsvägen”. I hennes hus mötte vi Äkthet och en värme som kommer att finnas kvar lääänge. – En mycket fin stund.

Även här tänker jag att man skulle kunna tänka sig något på temat ”kvinnligt entreprenörskap”, kanske även koppla samman med SVs projekt Bienstar i Guatemala?!?

Alla besök startades och avslutades genom bön – så här mycket bön har min kropp och själ inte fått ens ihopsamlat på flera år.

Man kan tänka sig att vi skulle vara trötta efter dagens alla intryck – särskilt som vi skulle åka vidare till Kisumu tidigt morgonen därpå – men vi toppade dagen med besök hemma hos ett indiskt bokhandlarpar. – Mycket intressanta samtal om både lantbruk och världsordning.

// Mia Ekegren