Simba och Pumba

Vi avslutade resan med lite semester i Masai Mara – samma nationalpark som Serengeti i Tanzania. Under november och december brukar de första, lätta regnen komma. Sedan blir det torrare väder under en tid innan den riktiga regnperioden börjar i april. Då vräker regnet ner ett par timmar varje dag  och både växter, djur och massajer njuter. – Men vi ”drabbades” allt av regnet när vi var där… - Särskilt när vi var i massajbyn och det droppade koskit över hela mig…

Men det här inlägget ska handla mest om Djuren. Jag såg fyra av The Big Five under resan – två av mina resekamrater såg även noshörning, så de fick full pott.

Lejon

Simba på swahili! Djurens konung. Det bästa lejon vet är att vila och lata sig; det gör de 20 av dygnets 24 timmar.

Lejonen lyckas bara med sin jakt en av tio gånger.Specialisering inom flocken vid jakten: hanen driver bytet, honorna dödar. Hanar äter först, honor sedan och sist ungar och ranglåga djur. Slår stora bytesdjur upp till en giraffs storlek. Om flocken blir utan hane uppstår ofta problem, bl.a. med att skydda ungarna, främst mot hyenan, som är lejonets enda fiende. Om en ny hane tar över flocken, biter han ihjäl alla de små ungarna för att han själv ska vara pappa till flockens ungar.

Honorna i en lejonflock är alla släkt med varandra. De är syskon, mammor eller ungar till någon annan i flocken. Lever och jagar tillsammans hela livet. De unga hannarna däremot lämnar familjen vid ett till två års ålder för att så småningom skaffa sig egna flockar.

Vi kom riktigt nära lejon flera gånger, vid ett tillfälle stirrade en lejoninna mig rakt in i ögonen – jag tänkte: ”nu tar hon ett språng in i bilen och river mig”, varpå jag raskt stängde fönstret.

Vårtsvin

Pumba. Vårtsvin har fyra hörntänder som är större och inte har någon tuggfunktion. De två mindre hörntänderna sitter i underkäken och de två stora hörntänderna sitter i vårtsvinets överkäke. Alla dessa tänder är riktade uppåt och används främst som försvar eller för att böka upp rötter. De är rätt skygga av sig, svårt att fånga på bild då de snabbt springer iväg med svansen precis rätt upp.

Buffel

(Kaffer)buffeln är ett av Afrikas farligaste djur, i synnerhet gamla tjurar. När de inte längre kan försvara sin plats i buffelhjorden blir de utstötta. Då vandrar de omkring ensamma eller tillsammans med andra gamla tjurar och är mycket griniga. – Det var en sådan vi skrämde upp ur ett buskage när vi skulle gå för att titta på krokodiler vid en flod.

Buffeln har drivits bort från större delen av sitt utbredningsområde men är fortfarande talrik lokalt; upp till hjordar på flera hundra djur. Både tjurar och kor har horn, som kan bli 1,5 meter breda.

Gnu

Tusen å tusen åter!

Det sägs att det i Serengeti finns 1,5 milj –  så det lär vara samma i Masai Mara: dessa djur vandrar varje år mellan Masai Mara och Serengeti. Den mest omtalade av alla Afrikas antiloper? Gnuns otroliga vandring är vida känd. Många går under ex i flodpassagerna; de tar mod till sig och plötsligt kastar sig hela hjorden med jättesprång ut i floden. I paniken hoppar och trampar djuren på varandra – om där nu inte är strida strömmar eller om krokodiler ligger på lur...  Gnuerna sägs vara fyra djur i ett: hyena (bakkroppen), ko (klövarna), häst (manen) och buffel (hornen).